Abstract

Rapporten utgör ett underlag till Trafikanalys årliga regeringsuppdrag att beskriva internaliseringsgraden inom olika delar av den svenska och europeiska transportsektorn. Vi har analyserat internaliseringsgraden i två godskorridorer. En som sträcker sig från Oslo till Rotterdam och en från Narvik till Neapel. För varje korridor har vi valt ut rutter för väg, järnväg och sjöfart. De externa kostnaderna har vi i huvudsak beräknat utifrån uppgifter i rapporten Handbook on estimation of external costs in the transport sector (IMPACT). Resultaten visar att internaliseringsgraderna skiljer sig åt både mellan och inom länderna, beroende på rutt. Skillnaderna är även stora mellan trafikslagen. På vägsidan är andelen motorväg en viktig faktor som påverkar internaliseringsgraden, och på både väg- och järnvägsidan är det slitage på infrastruktur som utgör den stora andelen av de externa kostnaderna. För sjöfarten finns det färre och lägre internaliserande avgifter och skatter, vilket ger låga internaliseringsgrader för detta trafikslag. För sjöfarten har befintliga och kommande regleringar för t.ex. utsläpp av luftföroreningar inte tagits med i beräkningarna då de inte tas ut i form av en rörlig avgift eller skatt. Totalt sett är internaliseringsgraden högst för väg- och järnvägstransporterna, där det för korridoren Oslo-Rotterdam även finns en överinternalisering. För vägtransport varierar internaliseringsgraden mellan 87 % och 119 %, för järnväg mellan 84 % och 121 %, och för sjöfart mellan 5 % och 8 %, beroende på rutt.