Abstract

There is growing concern that MSP is not facilitating a paradigm shift towards democratic marine management and that it may simply repackage old power dynamics in the rhetoric of participation. MSP has been advanced using the logic of 'rationality' and 'post-political' forms of planning that emphasise consensus and managerial-technological apparatuses for the governance of socio-political natural spaces. MSP has been described as the rational organization of the use of marine space. Rationality is, however, context dependent and the context of rationality is power. MSP processes are, therefore, arenas where specific and multiple instances of power manifests itself. MSP is also an inherently political (sensu Mouffee, 2005) process. Rather than acknowledging debate and dissensus, MSP is advanced as a neutral, participatory process that can develop win-win outcomes. The result is a choreographed form of governance and participation, with clearly defined roles, processes and acceptable outcomes, which renders invisible the politics of disagreement and legitimises the agendas of dominant actors. This chapter argues that to recapture its democratising potential, MSP requires explicit engagement with power and politics. Document type: Part of book or chapter of book

Abstract

It has been argued that for the management of complex issues such as sustainability, which transcend traditional policy sectors and require coordination between several different interests and actors, policymaking depends upon collaboration and integration processes between different sectors and tiers of government. The overall aim of this thesis is therefore to study how and why (or why not) policy integration processes are being developed in regional policymaking and what this means for the achievement of sustainable transport. The thesis consists of two separate qualitative case studies of policymaking in two Swedish regions, one representing a least likely case and the other a most likely case of policy integration. The focus has been on the organizational actors involved in policymaking processes for the regional transport system. For the general discussion the theoretical framework of policy integration, complemented by the analytical concepts of policy logics, organizational identities and boundary object are used. The findings are presented in four articles. An overall conclusion is that policy integration processes do not necessarily result in policy for sustainable transport. If policy integration becomes a goal in itself and the same as joint policy, it risks neglecting sustainable values and becoming the smallest common denominator that a number of actors can agree on. For developing sustainable transport solutions, collaboration for the coordination of policy may be beneficial, but the aim of such processes should not be joint policy. För att beslut och riktlinjer ska kunna utformas så att de leder till lösningar av komplexa frågor, såsom hållbar utveckling, anses de behöva hanteras i samverkan mellan flertalet berörda sektorer och beslutsfattande nivåer. Det är dessa samverkansprocesser, beskrivna som integration under policy processer, som den här avhandlingen analyserar. Syftet är att studera om och hur integrerade regionala policyprocesser förekommer, hur de utvecklas samt deras betydelse för att åstadkomma ett hållbarare transportsystem. Detta undersöks genom kvalitativa fallstudier av två olika svenska regioner som representerar ett minst och ett mest troligt fall av integration av policy. Fallstudierna görs i regionerna Stockholms län och Västra Götalands län. Dessa två fall representerar dessutom två helt olika typer av regionala organisationer, vilket gör att de utgör underlag till, inte bara en diskussion om hållbara transporter, utan också om utvecklingen av den svenska regionala förvaltningsnivån. För analys används teori kring integration av policy och tre huvudsakliga analytiska begreppsansatser: policylogiker, organisationsidentiteter och gränsobjekt. Resultaten presenteras i fyra separata artiklar och dessa diskuteras tillsammans i den inledande kappan. I studien konstateras att integration av policysektorer och förvaltningsnivåer inte nödvändigtvis leder till transportlösningar som är mer hållbara. Beslut om en gemensam policy över sektorer och nivåer riskerar bli urvattnad eftersom det är många aktörer som ska komma överens. Samverkan för att samordna olika mål och intressen visar sig i huvudsak vara viktigt för att styra mot ett hållbart transportsystem, men det innebär inte att gemensam policy bör vara målet. Därutöver belyser studien hur olika organisationsformer på regional nivå påverkar regionala beslutsprocesser och hanteringen av hållbar transportutveckling.